Den 27 juli var det en total månförmörkelse, alltså att månen går in i jordens skugga och inte nås av solens strålar under en stund. Månen gick in i skuggan innan den gått upp över horisonten i Sverige, så den delen av förmörkelsen kunde vi inte se. Men återgången skulle vi kunna pricka in här i Västsverige, då månen skulle gå upp över horisonten i sydost strax efter 22 på kvällen. Självklart ville vi fota detta skådespel när det nu var på vettig tid på dygnet och verkade bli bra väder. Det sägs också att detta är århundradets längsta månförmörkelse, så det gäller att passa på.
Att den totala månförmörkelsen även kallas för blodmåne beror på att när månen går in i jordens skugga färgas den röd. Jordens atmosfär böjer ljuset och det är endast rött och orange ljus med lång våglängd som kan passera genom atmosfären och ge ljus i skuggan.
Vi hade spanat ut en plats att stå på vid Havstensfjordens norra strand med bra sikt över fjorden mot sydost. Det visade sig att vi inte var ensamma om att ha sett ut detta ställe, men det var ändå gott om plats för att ställa upp stativ och kameror i god tid.
Vi visste att det skulle ta en stund innan månen skulle bli synlig, för den skulle ju ta sig upp bakom skogen först. Däremot hade vi inte räknat med molnbanken som brett ut sig i söder. Efter flera veckor med strålande sol och inte ett moln på himlen var det helt andra förutsättningar just denna kväll. Det tog drygt en halvtimme innan månen blev synlig. Då hade den redan hunnit en bit upp på himlen och gått ur sin fas där den ser stor ut.
Här syns blodmånen på lite håll med ett gäng svanar i förgrunden ute på fjorden. Fotat med Canon 24-70mm f/4,0L IS på en fullformatskamera.
Efter en ganska kort stund började solens strålar lysa på månen igen och blodmånens ena kant börjar glöda. Här blir det lite svårt med inställningarna tycker jag, då jag självklart vill fånga månens struktur i den ”blodiga” delen, samtidigt som jag inte vill att det ska bränna ut i den ljusa delen till vänster…
Denna bild och omslagsbilden är fotat med ett teleobjektiv på 400 mm på en crop-kamera, så brännvidden blir 640 mm. Inställningarna på denna bild är f 5,6, 0,5 sek och iso 800. Tyvärr lite brusigt som det lätt blir med Canons 7D mk 2, så jag borde gått ner i iso i första hand.
Så snart månen gick ur umbran och belystes med solstrålar igen kom också speglingen i vattnet. Här är brännvidden 31 mm, bländare f/4,0, 2,0 sek och iso 1600 med fullformatskameran. Stenpiren med lågvatten och svanarna får ni på köpet…
Jag kände mig lite ringrostig på höstens första astro-fotografering, lite lurigt att sätta skärpan och är väl inte helt nöjd. Det är också därför som jag inte har lagt ut bilderna tidigare, så ni har fått vänta lite… Som tur är dröjer det inte så länge till nästa totala månförmörkelse, så jag får ett tillfälle i januari 2019 att träna igen. Därefter blir det en lång väntan…
Igår, den 15 augusti, var också årets första tillfälle för norrsken, i alla fall i norra Sverige, så nu kör vi igång astro-säsongen på riktigt!